Hoppa till sidans innehåll

Nyårskrönika 2015


Nyårskrönika av Enar

 

Denna krönika skall handla om distansridningens framtid, om vi har någon vill säga. För mig är distansridning den bästa av sporter och jag har provat många. Tyvärr har jag inte haft möjligheter att deltaga i några distansritter på några år eftersom jag har varit upptagen med hinknisseriet. Jag har inte suttit på en häst på 2 år men i går, dagen före julafton, prövade jag en av Ewas lektionshästar, fjordingen Line, under en halvtimma. Det var inte helt utan problem eftersom kroppen visade sig stelare än vanligt och jag hade vissa svårigheter att ta mig upp i sadeln. Men skam den som ger sig och jag lovade mig själv ett smidighetsprogram och regelbundna lektioner för att, kanske, rida en CR 40 km tillsammans med Anna och Ewa. Tre generationer, slå det om ni kan.

Jag återgår till ämnet, har distansen någon framtid? Absolut men det är egentligen endast en fråga om nivå eller ambition. Distansen är en liten gren på Ridsportförbundets ymniga träd där intresset är knutit till de stora grenarna, hoppning, dressyr och fälttävlan vilket är helt naturligt eftersom det är där det finns publikintresse och därmed sponsorpengar att hämta. Distansen företrädare är distans kommittén som har skrivet ett vackert måldokument men sedan tycks all verksamhet avstanna. Mycket text men lite verkstad. Kommittén må vara ursäktad eftersom den stod utan ledare under lång tid. Den löpande verksamheten sköttes av två mycket ambitiösa damer som gjorde det bra men en fluga gör som bekant ingen sommar, inte ens två. Kommittén är nu fullbesatt och man får hoppas på en rivstart från deras sida. Som första åtgärd fattade kommittén tyvärr ett olyckligt beslut när de la ner riksmästerskapet i medeldistans.

Hur mår Värmlands distansridning? Tackar som frågar men det är, efter flera år med ständig utvecklig nu tyvärr marsch på stället. Vi har ungefär 25 ryttare som har deltaget i någon tävling och det är ganska många men tyvärr blir vi inte fler. Det som vi skall glädja oss åt att vi har fått 3 juniorer som alla är under 18 år. Jag hoppas deras målsättning är att rida NBC i juniorklassen 80 km. Jag brukar varje år i samband med vår årliga grenledarträff brösta upp mig och påstå att vi Värmlänningar är störst i Sverige men inte bäst eftersom vi inte vinner lagSM. Jag är helt säker på att vi skulle kunna utmana Ingrids gäng om vi verkligen satsade på att vinna. Men det gäller att tävlingen prioriteras av våra bästa ryttare. PR mässigt skulle detta vara mycket stort och skulle väl endast överträffas av en biljett till EM under 2015 och där göra ett mycket bra resultat.

Varför skall vi förresten bli fler, det är väl ok om vi är ett litet gäng som träffas och trivs? Tävlingsmomentet kan vi ju strunta i när det bästa med en ritt är den sociala samvaron. Tänk vad billigt och behändigt det skulle vara att träffas på körplan en gång i månaden och rida en sväng och sedan dricka vårt kaffe.

Nu har jag provocerat ordentligt och jag kan väl erkänna att det skulle kännas avslaget att bara idka social samvaro. Jag vill ha en utmaning och ett tävlingsmoment i mitt idrottande men det behöver inte vara att nå den absoluta toppen och jag vet att detta delas av många. Något så enkelt som att rida på idialtid och till och med vara bäst stärker tuppkammen och korven smakar extra bra. Vill man färga kammen lite rödare kan man ju sätta upp målet att rida CR och därifrån är inte steget långt att sätta upp nästa realistiska mål som är att rida 80 km. Nästa mål är att rida 120 och därefter 160 och kvalificera sig till landslaget och få rida en stor internationell tävling. Detta mål är för de allra flesta inte realistiskt av följande orsaker

* Ytterst få hästar har kapacitet för 160 km i de höga hastigheter som krävs. Genomförandegraden av de hästar som försöker är skrämmande låg.

* Att satsa på lång distans och landslaget är en rikemanssport som kräver mycket pengar och flera hästar (5-6 stycken)

* Kräver mycket tid som de flesta inte har.

Riksmästerskapet ide var att det skulle finnas ett mellansteg före SM på lång distans. Ekipaget kunde antingen stanna på detta steg och vinna ära eller berömmelse eller försöka att gå vidare till lång distans. Riksmästerskapets ide var också att det skulle gå fort där segrartiden skulle ligga över 20 km/tim och att det skulle vara kamp under hela loppet. Detta har med råge uppfyllts under de tre riksmästerskap som vi har anordnat. Genomförandeprocenten har varit över 85% i snitt mot tävlingar på 160 arrangerade i Sverige under tre år har varit under 50 % (ej detaljräknat) och i vissa fall har ingen blivet godkänd vilket är ett rejält underbetyg åt Svensk långdistans. Jag anser att den häst som inte klarar 20 km/tim på 90 km klarar inte hellre 16,5 km på 160 km. Den som siktar på 160 bör passera 90 och där visa att hästen kan gå fort i annat fall stannar man kvar på den nivån.

Tyvärr har kommittén i sin oändliga visdom lagt ner riksmästerskapet utan någon som helst kommentar.

Kommitténs måldokument anger bl.a att tävlingarna skall vara publikvänliga och att alternativa tävlingsformer skall arbetas fram. Enligt min mening är detta hittills bara vackra ord och jag dristar mig att väcka några tankar.

* Publikvänligheten kan skapas genom att Lägga banan så att den passerar tävlingsplatsen flera gånger per sträcka. Lämplig förebild kan vara ett modernt långlopp på skidor som snurrar runt tävlingsplatsen med möjlighet att se löparna flera gånger. A9 ritten kan vara en början med sitt varvlopp.

* Göra sporten begriplig för gemene man och Media (tyvärr har jag inget bra förslag på detta)

* Ta fram alternativa tävlingsformer.

Att få nya ryttare är ett ständigt problem. CR är utmärkt för de som samlar Kilometer och borde vara inkörsporten för nya ryttare. . För nya ryttare är 5 mil en rejäl utmaning och att dessutom rida så långt första gången är en svår tröskel att kliva över. Dessutom är det en massa byråkrati med licenser för både häst och ryttare samt medlemskap i en klubb och grönt kort som kräver 16 timmar i lektionssalen inte att förglömma. Varför inte ha pröva på klasser för papperslösa på våra tävlingar. 15 km, inga papper och ingen veterinärbesiktning och en rimlig anmälningsavgift. De regeltrogna vänder sig nu i sina kamrar och ropar på både det ena och andra men regler är till för att ändras om detta för verksamheten framåt.

Klubben är nu i full gång med att planera för årets begivenhet NBC den 27 juni. Jag inte bara tror utan även vet att vi kommer att klara uppdraget att arrangera NBC

Jag har länge skissat på en distansbanan som börjar ovanför Hagfors i Bergsäng med målet i Kristinehamn. Sträckan är ungefär 18 mil och sträckan skall klaras på 24 timmar. Tävlingen är en CR (finns inte CR över 50 km ändrar vi på reglerna). Varje delsträcka 35 till 40 km och förlagd på olika platser. Vi behöver en veterinär, en domare, två tidtagare samt två i reserv, två koner och några säckar kalk. Banan utmärks på kartan och i terrängen med kalk. Banan går i huvudsak på skogsvägar. Start kl 14 och sedan går ritten under natten med mål på förmiddagen. Vet gate flyttas efterhand som loppet går. Tävlingen måste gå under juni, Juli. Alla får ett stort diplom. Kanske skall ingå i en Svensk klassiker

Någon intresserad?

Uppdaterad: 2016-03-15 22:24
Skribent: Görel Hahne

Viren.docVåra sponsorer 2017

    

  

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Postadress:
Föreningen Värmlands Distansryttare - Ridsport
Birgit Glanander, Centrumvägen 28
65351 Karlstad

Kontakt:
Tel: 054-53 30 54
E-post: This is a mailto link

Se all info